Från bokus: "Cath and Wren are identical twins, and until recently they did absolutely everything together. Now they're off to university and Wren's decided she doesn't want to be one half of a pair any more - she wants to dance, meet boys, go to parties and let loose. It's not so easy for Cath. She's horribly shy and has always buried herself in the fan fiction she writes, where she always knows exactly what to say and can write a romance far more intense than anything she's experienced in real life. Without Wren Cath is completely on her own and totally outside her comfort zone. She's got a surly room-mate with a charming, always-around boyfriend, a fiction-writing professor who thinks fan fiction is the end of the civilized world, a handsome classmate who only wants to talk about words ...And she can't stop worrying about her dad, who's loving and fragile and has never really been alone. Now Cath has to decide whether she's ready to open her heart to new people and new experiences, and she's realizing that there's more to learn about love than she ever thought possible .."

 

 

Direkt efter att jag hade läst ut Eleonor and Park satte jag tänderna i Fangirl med skyhöga förväntningar. Boken uppföljde dessa till stor del, men vart inte lika förälskad i boken som resten av världen verkar ha blivit. Missförstå mig inte, det är en otroligt bra skriven bok med fantastiska karaktärer.

 

Själv har jag aldrig varit intressrad av att skriva fanfiction, men det var otroligt kul att följa Caths brinnande intresse för detta och det var riktigt kul att få se det från hennes håll. Dock tycker jag att Rowell kunde ha valt något annat än typ en kopia av Harry Potter ( tyckte det var alldeles för likt).

 

Det finns många intressanta karraktärer i boken.

Cath som huvudperson är inte min favorit, för min smak är hon alldeles för annalyserande och bitvis självömkande. Dock växer hon som karaktär genom bokens gång.

Som vanligt är bikaraktärera mina favoriter. Reagan är en karaktär jag fastnade för direkt, brutal, ärlig och bara alldeles allldeles underbart pessimistisk. Levi är ju bara för mysig och en sådan där fantastikt genomsnäll människa.

Wren är den vilda tvillingen som agerar ut sin sorg över att deras mamma lämnat dem. Jag gillar Wren och vänskapen mellan syskonen går upp och ner men är skrivet på ett otroligt fint sätt. Ibland vill man bara ruska om de båda för att de ska inse hur viktiga de är för varandra.

 

EN väldigt bra skriven bok som får nästan full pott av mig. Bra karaktärer och riktigt mysig.